Till salu

söndag 6 september 2009

3 år sedan....




Vårat lilla hjärta blev 3 år i Fredag´s.
Många bloggare jag följer har en förklaring till sitt bloggnamn, så även jag. Jag tänkte för er som inte känner oss berätta var det kommer ifrån. För tre år sedan kom han vår prins. Vår resa tillsammans började inte riktigt som vi hade tänkt oss. Han kom, jag höll honom i mina armar men bara för en stund, något var fel. Han togs ifrån oss till ett annat sjukhus, där man konstaterade att han hade ett hjärtfel. Hela vår värld vändes upp och ner. Min starkaste bild efter beskedet där jag låg i en säng på neutalavdelningen bland kuvöser var sköterskan som tog en bild på vår son i kuvösen. Lämnade fram kortet och födelseuppgifter på ett papper...det bara snurrade, hur illa var det igentligen?? Var det om det skulle hända något? Vi förstod inte, jag höll krampaktigt i lappen och får se att det står fel födelsedag, jag bryter ihop. Läkaren säger att nu måste pojken åka, vi fick tjugominuter. Han fick en skallra, en napp och två mycket skakade föräldrar som inte ens fick hålla hans lilla hand på sin första längsta resa. Till Astrid Lindgrens sjukhus. Timmarna, dagarna veckorna flöt ihop, världen utanför stannade men på något sätt var allting tvunget att gå. Nu krävdes det "bara" en ballonsprängning och en operation men för oss var det , det värsta som kunde hända. Den vård och omsorg vi fick var underbar mitt i vårat kaos. vi är evigt tacksamma. Allting gick bra och vi var hemma igen efter 16 dagar. Han är i dag friskförklarad men varje dag påminns vi om vår första resa när vi ser hans ärr på bröstet. Nu har vi en till liten underbar kille som liksom vår stora kille inte hade mer än 2% risk för att få ett hjärtfel. Felet var inte ärftligt men vi fick riktat ultraljud för att lugna själen. Men oron fanns där hela tiden, inte förens dagen innan vi skulle åka in för kejsarsnittet lovade vi varandra att glädjas åt hans syskon. Känslan som infanns sig i rummet när vi insåg att allt var bra var underbar. Nu vet ni lite mer om oss och blogg namnets betydelse. Så för mig är lilla hjärtat så mycket mer än en syblogg.

11 kommentarer:

Johannah sa...

Tack för att du delar med dig´av er och Lilla Hjärtats historia! Ge honom en grattis kram extra från mig!

Vindling sa...

Usch vilken mardröm att gå igenom. Jag hoppas att han hade en underbar treårsdag. :)

Cecilia & Busiga ungar sa...

Åh, vad jag ryser när jag läser detta. Min första fick också åka in för operation men då var han 5 veckor men vilken hemsk känsla det är att behöva lämna ifrån sig sitt lilla barn.
Det var en underbar bild på en riktigt liten buskille...det lyser bus i ögonen tycker jag. Tack för att du delade med dig....Hoppas han fick en toppen födelsedag.
Mvh Cecilia

prickig design sa...

GRATTIS L!!!
Å... så bra skrivit!! Tårögd.
Kommer ihåg det så väl. Men med hans energi nu så kan man vara säker på att han mår fin fint!
kram

Babushkadockan sa...

Grattis och vad beundranvärt stark du är. Härligt att lilla hjärtat blev bra. Ta hand om er!

Lillan & Lillebror sa...

Jag blev tårögd av din fina historia, vilka prövningar man får gå igenom som förälder och vilket under att det gick så bra för er lille gosse. Ett stort grattis till lillkillen som fyller tre år!

Mysebo sa...

Jag blev oxå tårögd, tack för att du delar med dig. Gratta på födelsedagen!

lilla hjärtat sa...

Tack allihop, va ni är gulliga. Han hade en toppen dag med massa paket och tårta. Jag tror knappt han satt ner på hela dagen ; )

Busiga ungar - Å, visst är känslan hemsk. Minns att de fick det att låta så enkelt - vi ska bara låna er lille prins en stund. Vardagen för dem är det mest ofattbara för oss. Hoppas er kille mår bra idag

Ladylox sa...

Jättefint skrivet, blev otroligt rörd.

Helt otroligt att det redan gått 3 år va? Lillskruttarna har blivit så stora,

//Marie

á Yeliqa sa...

Usch vilken jobbig start ni fick, men så skönt att allt löste sig. Såna gånger får man vara glad över den sjukvård vi har här i Sverige.

Tack för att du delade med dig och stort grattis i efterskott till eran lillprins

Katrina sa...

Vilken historia, har en vän som har gått har ett för tidigt fött barn och det var mycket sjukhus och allt efteråt. Tack för att du delar med dig! :)