lilla hjärtat: Vimplar

I rosa toner till en liten tjej. Jag håller på att beta av lite beställningar medans regnet öser ner. Känns som om jag kunde byta ut de sista solhattarna mot mössor, nej nu ska jag inte vara sån, det vänder nog snart...eller?

Välkommen hit

Kul att du kikade in. Här kommer jag att visa lite av det jag skapar och mina tankar runt omkring.

Många bloggare jag följer har en förklaring till sitt bloggnamn, så även jag. Jag tänkte för er som inte känner oss berätta var det kommer ifrån. 2006 födde jag vår prins. Vår resa tillsammans började inte riktigt som vi hade tänkt oss. Han kom, jag höll honom i mina armar men bara för en stund, något var fel. Han togs ifrån oss till ett annat sjukhus, där man konstaterade att han hade ett hjärtfel. Hela vår värld vändes upp och ner. Min starkaste bild efter beskedet där jag låg i en säng på neutalavdelningen bland kuvöser var sköterskan som tog en bild på vår son i kuvösen. Lämnade fram kortet och födelseuppgifter på ett papper...det bara snurrade, hur illa var det igentligen?? Var det om det skulle hända något? Vi förstod inte, jag höll krampaktigt i lappen och får se att det står fel födelsedatum, jag bryter ihop. Läkaren säger att nu måste pojken åka, vi fick tjugominuter. Han fick en skallra, en napp och två mycket skakade föräldrar som inte ens fick hålla hans lilla hand på sin första resa. Till Astrid Lindgrens sjukhus. Timmarna, dagarna veckorna flöt ihop, världen utanför snurrade på som vanligt medans vi höll andan och bara försökte ta oss igenom det ofattbara. Men på något sätt var allting tvunget att gå. Nu krävdes det "bara" en ballongsprängning och en operation men för oss var det , det värsta som kunde hända. Den vård och omsorg vi fick var underbar mitt i vårat kaos. Vi är er evigt tacksamma. Allting gick bra och vi var hemma igen efter 16 dagar. Han är i dag friskförklarad men varje dag påminns vi om vår första resa när vi ser hans ärr på bröstet. Nu har vi en till liten underbar kille som liksom vår stora kille inte hade mer än 2% risk för att få ett hjärtfel. Felet var inte ärftligt men vi fick riktat ultraljud för att lugna själen. Men oron fanns där hela tiden, inte förens dagen innan vi skulle åka in för kejsarsnittet lovade vi varandra att glädjas åt hans syskon. Känslan som infann sig i rummet när vi insåg att allt var bra var underbar. Nu vet ni lite mer om oss och blogg namnets betydelse. Så för mig är lilla hjärtat så mycket mer än en syblogg. Hoppas du hittar något du gillar och vem vet, kanske jag inspirerar just dig.

lilla hjärtat

Till salu

fredag 17 juli 2009

Vimplar

3 kommentarer:

Bloggarkiv

Mina Symaskiner